Jag har tänt ett ljus

I natt nåddes jag av beskedet att en kollega och vän tragiskt gått bort alldeles för tidigt. Han var mycket uppskattad bland kollegor för sin kompetens och sitt vänliga sätt och han lämnar ett tomrum efter sig. Jag är mycket sorgsen och lider verkligen med hans anhöriga.

Jag har tänt ett ljus för dig och alla våra kollegor som lämnat oss.

För att bidra till stödet till anhöriga har jag idag givit ett bidrag på några hundra till Invidzonen - riksorganisationen för anhöriga i internationell tjänst. Gör det du med!


/C

Jägarchefen - Ny blogg

Vi vill rekommendera en ny försvarsblogg Jägarchefen. Ämnena är aktuella och inläggen insatta.

Följ också Jägarchefens Twitter för korta snabba inlägg.

"Som jägarchef skall du ha goda kunskaper om fiendens organisation, utrustning och taktik/stridsteknik. (KavR Jplut/Jgrp 1980)"

Det svenska uppvaknandet

Så kom det alltså till slut, det svenska uppvaknandet? Den bistra upptäckten att världen inte är så fredlig och att försvaret är så nedmonterat att inte ens incidentberedskapen fungerar som sig bör.

Ryssland har anflugit mot Sverige med bombplan med eskort och Sverige har inte skickat upp sin incidentrote. De svenska planen stod på backen och Väpnaren beskriver på ett bra sätt varför det är som det är i Flygvapnet: Flygvapnets förmåga, ett inlägg som också publicerats på Newsmill.
I övrigt har Wiseman och Skipper skrivit bra om det inträffade och de politiska reaktionerna.

I ett uppföljande inlägg av Skipper har de politiska utspelen belysts djupare och en kommentar angående Flygvapnets förmåga under invasionsförsvaret är särskilt anmärkningsvärd:

"Jag är ledsen att säga det men vi hade inte Jaktberedskap H24 på den tiden heller. Jag kommer ihåg när jag såg filmen Fredens Hav första gången hur irriterad jag blev på Christer Åhströms snack om Jaktberedskap dygnet runt. Det är helt enkelt inte sant. Visst fanns det några dygn som vi hade Jaktberedskap H24 men det var mycket mycket få gånger. Varenda Strilare vet hur det ligger till."

Om det stämmer finns det nog en skara grånade makthavare inom och utom Försvarsmakten som har en del att förklara.

/C

Recension: Midsommargryning

"Ordet på på meddelandeblanketten var klart och tydligt: Midsommargryning.

Året är 2023. När bakfulla svenskar vaknar på midsommardagens morgon är all telefon- och internettrafik bruten och snart börjar flyglarmen att tjuta. I TV och radio meddelar överbefälhavaren att Ryssland inlett nya aggressioner mot Sverige och att den svenska regeringen tvingats avgå."


Midsommargryning är Lars Wilderängs uppföljare till Midvintermörker, en berättelse om hur ett miliärt försvagat Sverige klarar sig (eller inte) mot ett anfallande Ryssland. I Midsommargryning har det gått 11 år sedan "mellandagskriget" och Sverige är inte det land som vi känner igen. Krigets efterbörd har medfört kraftig påverkan på vår livsstil. Gotland har fått en annan status och det är något som Sveriges överbefälhavare, veteran från mellandagskriget inte stillasittande tänker finna sig i.


Berättelsen har fint flöde och tempot varierar mellan högt och lågt, något som jag uppskattar. Boken öppnar på ett bra sätt och det är svårt att lägga ifrån sig den, även när klockan passerat midnatt. Lars har fördärvat en och annan morgon för mig av den anledningen. Ovissheten är stor genom hela boken varvid spänningen upprätthålls till sista stycket.
Språket är modernt och välbalanserat med väl avvägda meningar. Det gör storyn bra och ger flyt i läsningen.

Detaljrikedomen är hög men det är inte för mycket så att det blir plottrigt. I stort överensstämmer innehållet med verkligheten men det finns en del mindre missar som kunde ha undvikits. De är dock så få och marginella att det inte förstör berättelsen. Gemene man kommer inte att upptäcka dem utan det krävs militär kunskap på nörd-nivå för att märka det. Lars har ökat precisionen i berättelsen mycket jämfört med föregångaren. Det militära språket är korrekt och figurerna agerar som man förväntar sig, åtminstone rent yrkesmässigt. Lars skojar till och med till det med användandet av den civila benämningen "pansarvagn" ett ord som är tabu inom militären. Mycket uppskattat.


Midsommargryning bjuder på intressanta överraskningar. Självklart kan jag inte skriva om dem här och på så sätt förstöra underhållningen för presumtiva läsare men ni får lita på mig i det avseendet. En del av händelserna är oerhört osannolika, på gränsen till omöjliga och jag har väl fnyst en och annan gång och tänkt för mig själv: "det där skulle ALDRIG ske". Det är värderingar och yttringar som är oerhört främmande för yrkeskåren eller kårerna. Ingen ska tro att vi tio år från nu skulle kunna ha den relationen mellan regeringen och Försvarsmakten eller för den delen mellan olika myndigheter. Det är helt och hållet uteslutet, men underhållande läsning är det.


I slutet av boken problematiseras yrkesförsvar och folkförankring och man kan mer än ana vad Wilderäng tycker om det nuvarande personalförsörjningssystemet. Om det kan man tycka och det är intressant att det diskuteras ganska lite. Inom Försvarsmakten diskuteras det knappt alls och jag kan inte upptäcka något som talar för behov av ökad folkförankring, undantaget det utbredda motståndet mot skjutfälten i Sverige. Jag gillar dock Wilderängs förslag på reformerad personalförsörjning. Det är inte någon enorm skillnad mot den nuvarande utan bara lite förädlad.


Som den cyniker jag är var jag skeptisk när jag började läsa men skepsisen lade sig. Det har varit väldigt underhållande läsning och jag rekommenderar försvars(-politik)intresserade att läsa Midsommargryning. Jag gratulerar Lars till en uppföljare med hög klass, rent av i nivå med den legendariska trilogin Operation Garbo. Bra jobbat!


/C

Midsommargryning
Copyright Lars Wilderäng 2013
ISBN 978-91-87135-24-8
Massolit Förlag

Adlibris.com
Bokus.com


Lars Wilderäng är författare och driver bloggen Cornucopia?, Sveriges största oberoende blogg inom finans, ekonomi och miljö. Han är bosatt i Sätila, Västra Götaland där han också ägnar sig åt småbruk av den egna gården.

Börja lyssna, politiker!

Jag följer med intresse politiker från alla etablerade partier på nätet. Nej, jag är ingen stalker utan jag följer deras uttalanden i diverse medier och deras twittrande. Framförallt är det ju försvarsfrågor som intresserar mig mest och då är det ett tiotal politiker som är i fokus.
På sistone har dock politiker från andra områden (tex socialförvaltning) engagerat sig på grund av hanteringen av Försvarsmaktens tolkar i Afghanistan. Det är väldigt intressant att se dessa inbegripa sig i samtal och diskussion om försvarsrelaterade saker. Särskilt intressant är att se med vilken inställning de engagerar sig. Tyvärr så präglas inte den inställningen av ödmjukhet inför ett mindre inläst och bekvämt sakområde utan som vanligt är inställningen arrogant och ignorant.

Min syn på Sveriges rikspolitiker blir allt mer svart. Gång efter annan visar de att de inte är att lita på och att deras syn på rätt och riktighet ligger långt ifrån min ändå liberala uppfostran. Många politiker sätter sig över myndigheterna och tror sig själva veta bättre än Sveriges samlade expertis. Inom försvarssektorn förekommer det väldigt ofta. Politiker anser sig själv vara bättre på att bedöma säkerhetshot än Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten (MUST) och bättre på att bedöma försvarsförmåga och -behov än Försvarsmaktens Högkvarter. I många fall är Försvarsdepartementet inne och petar i saker som de inte borde och fäller krokben på hela systemet.


En liten brasklapp:
Det kan vara så att många politiker inte behärskar nya media och att de därför framstår som rena idioter. Att sätta Twitter i händerna på en politiker kan vara som att sätta en sprayflaska i händerna på en 12-åring från miljonprojekten, det blir inte konst direkt.


Hur som helst så är mitt förtroende för politiker i gemen nedsatt och mitt förtroende för försvarspolitiker helt bortblåst. Det finns bra folk i det politiska skiktet, jag vet, men de hamnar i skuggan av alla arroganta och självupptagna jönsar.

Börja lyssna på era myndigheter, politiker!


/C

NBF-humor

Så här i dysterhetens period i det svenska försvaret bjuder jag på en rolig strip.

Av: Dobberman, SoldF.com

Det är inte lätt att vara chef i Försvarsmakten, det kan många vittna om.

/C

Nya neddragningar

Regeringen vill spara på försvaret och har siktat in sig på personalkostnaderna den här gången. Det var bara några månader sedan som hela Försvarsmakten omorganiserades på anmodan från statsmakten och nu aviseras ytterligare omorganisationer och nedskärningar. 500 miljoner ska sparas på personalkostnader och man ska enligt SVD kapa med ca 500 officerare och 300 civila. Detta i en organisation som lider av ett svårt vakansläge. Ifjol saknades ca 800 officerare och man har svårt att rekrytera soldater.

Jag uppskattar att man räknat lågt avseende lönekostnaderna för de 800 rader som ska strykas. Det (om det stämmer) indikerar personal med ganska låg lön, varvid man kan spekulera i hur det verkställs.
Nu får det vara nog. Smärtgränsen var redan nådd och nu drar försvarsminister Enström ett varv till på sträckbänksveven. Försvarsmakten är minimal, mindre är inte möjligt för då går det inte att växa.


Är det någon som inte förstår varför Försvarsmakten har svårt att både behålla och rekrytera personal?

/C

SVD
DN
Wisemans Wisdoms