måndag 12 november 2012

Gästinlägg: Straff eller säkerhet?

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om anmälarkulturen i FM och exemplifierade det med ett ärende där en kollega åtalats för ett vådaskott. Här presenteras en uppföljning på det inlägget, från chefen för den åtalade.

/C
_________________________________________________________________________________



Straff eller säkerhet?


Som tidigare uppmärksammats har en specialistofficer under mitt befäl åtalats av åklagare för ett vådaskott. Händelsen i sig inträffade inne i en lokal och även om det är flera faktorer som medfört att ett skott gick av är det även tack vare en god säkerhetsmedvetenhet, däribland att hålla vapnet i ofarlig riktning, som medförde att ingen kom till skada. Hanteringen inom den egna enheten skedde enligt rutin. Med ett mycket gott stöd av förbandets utbildningssäkerhetsofficer genomfördes en grundlig utredning där alla ingående delar berördes. Den efterföljande diskussionen genomfördes i god ton och identifierade tydligt vilka faktorer som bidragit, samt hur de ackumulerat lett fram till att ett vådaskott gick av. Men det ledde även till att ytterligare faktorer identifierades som förhoppningsvis bidrar till attt undvika andra vådahändelser i framtiden. Vilket är oerhört positivt.

Hanteringen utanför egen enhet påvisar dock ett farligt systemfel som väcker oro för ett farligt steg mot en anmälarkultur. Jag vill göra fullkomligt tydligt att jag inte på något sätt vill bortförklara att min underställde har brustit i säkerheten, eller förringa mitt odelade ansvar som chef att tillse att alla regler och förordningar som styr vår verksamhet efterlevs. Tvärtemot är det just på grund av viljan att kunna uppfylla detta ansvar och möjligen att handleda yngre kollegor som jag känner oro. 

Vår verksamhet, från övning till skarp insats, innebär risker. Detta ställer krav på ett kontinuerligt och systematiskt säkerhetsarbete genom hela organisationen. En grundbult i detta arbete är att individen känner en trygghet att i lärande syfte rapportera vådahändelser och upplever den efterföljande hanteringen som stödjande. Jag, och förhoppningsvis varje chef, uppmuntrar underställda att rapportera samtliga vådahändelser och avvikelser, även om de ibland kan anses ringa eller obetydliga i det omedelbara sammanhanget. 

I de fall där säkerheten brustit på grund av otillräckliga rutiner eller bestämmelser måste organisationen kunna dra lärdom av den samlade bild som summan av de samlade rapporternas pusselbitar målar upp. I de fall där säkerheten brustit på grund av att en individ inte följt gällande bestämmelser måste det vara möjligt att mana fram en förbättring hos medarbetaren genom chefssamtal, kavajhytt hos högre chef eller genom att driva ärendet vidare som disciplinärende. Om det i personalansvarsnämnden framkommer att ett ärende karaktäriseras av ett klart uppsåt eller en sådan grov oaktsamhet att den utgör ett brott har nämnden alternativet att överlämna ärendet till civil åklagare. Detta är självklart ovanligt då vådahändelser i sin natur är oavsiktliga och saknar uppsåt samt endast undantagsvis kännetecknas av så grov oaktsamhet att den kan anses som brottslig. Dessa rutiner har tillämpats länge och det är inte ovanligt att vådaskott av denna art, förutom att rätt lärdomar dras i organisationen, resulterar i en varning eller löneavdrag för individen. 

Den primära målsättningen vid vådahändelse kan inte vara att enbart bestraffa, utan att genom en god hantering säkerställa att det inte kommer att hända igen. 

Det som skiljer detta fall från andra vådahändelser är att militärpolisen vid förbandet på eget initiativ genomförde en parallell utredning och genom åklagare direkt åtalsanmälde individen till tingsätten. Detta medan den interna hanteringen fortfarande pågick. Vad som framkommit i dialogen mellan militärpolisen och åklagaren eller vilka bevekelsegrunder den senare hade för att väcka åtal vet jag ärligt talat inte. Vad som däremot är mer klart är vilka effekter det får. 

Att militärpolisen med stöd av civil åklagare börjar utreda samtliga vådahändelser inom myndigheten kortsluter de rutiner som redan existerar. Förbandschefen eller personalansvarsnämnden kan självklart inte driva ett ärende som redan överlämnats till en civil domstol och fråntas därmed sin möjlighet att agera. 

Men den allvarligaste konsekvensen kan ses i den övriga organisationen. Ärendets hantering uppfattas av flera som ett farligt steg mot en anmälarkultur. Om det leder till att medarbetare hellre mörkar och undanhåller information kan det få allvarliga konsekvenser. En anmälarkultur, verklig eller upplevd, är oerhört allvarligt då det inte bara omöjliggör det systematiska säkerhetsarbetet, utan framförallt minskar tilliten mellan chefer och underställda samt möjligheten att med ett gott ledarskap lära yngre kollegor hur de genomför realistiska övningar med god säkerhet. 

Om medarbetare upplever en rädsla att deras agerande kommer att skärskådas av militärpolis, åklagare och tingsrätt, hur ska vi då kunna uppmuntra medarbetare att fortsätta rapportera vådahändelser? 



Kapten David Bergman



Läs också Wisemans Wisdoms och Skipper om verksamhetssäkerhetsarbete.

23 kommentarer:

  1. Det är ju väldigt svårt att uttala sig om det här utan att veta NÅGOT om det.

    Avsikten med "blindavfyrning i säker riktning" är väl att OM hjärnan får spel och man sätter i magasinet igen och laddar om, så ska ingen träffas? Oavsett om man är pigg efter liter förmiddagsskjutningen eller utmattad efter en veckas strapatsövning.

    SvaraRadera
  2. Vad sa det här inlägget då? Att kn Bergman tyckte det var fel av MP att agera som de gjorde? Jaha. Det hade varit trevligt om han kunnat anföra något skäl för den inställningen. Skäl grundade i någon form av fakta. Till exempel gällande vilka omständigheter som han anser lett fram till det olyckliga skottet. Jag antar att han låter bli att gå in på sådana detaljer i avvaktan på att alla utredningar är klara. Det är mycket klokt. Mindre klokt dock att ändå välja att gå i polemik med någon form av okänd motpart på det här viset.

    Fakta som dock är obestridbara är till exempel följande:

    Mp har samma regler för rapporteftergift som civila poliser med en viss skärpning. I korthet går det ut på att rapporteftergift kan lämnas om brottet m hänsyn till omständigheterna kan anses vara obetydligt och det är uppenbart att det inte skulle bli allvarligare påföljd än böter.
    För MP gäller även att de måste göra ett övervägande i varje enskilt fall om eftergift är lämpligt med hänsyn t den allmänna ordningen och säkerheten inom FM (Polislagen 9§ och FM föreskrifter om MP 39§).

    Det här ger att när väl en militärpolis fått kännedom om vådaskottet och de förhållanden som lett fram till det (till exempel genom skitsnack på mässen) har han kanske inget annat val än att först göra en utredning och sedan utifrån den avgöra om rapporteftergift kan komma ifråga.
    När det gäller ett vådaskott blir det svårt att komma till någon annan slutsats än att om det skulle visa sig att skytten gjort sig skyldig till grov oaktsamhet (vilket det måste vara för att det ska vara Framkallande av fara för annan, BrB 3kap 9§) kan annan påföljd än böter mycket väl bli påföljden.

    Hoppas att det inte blev för invecklat. Det är svårt att skriva om juridik på ren svenska utan att det blir lite krångligt. Hur krångligt det än är måste man ibland försöka. Det här är alldeles för viktiga frågor för att fuskas över i någon sorts "det-var-han-som-anmälde-det-som-är-dum-i-huvudet"-diskussion.

    SvaraRadera
  3. Hmm.. när börjar vådaskotten bli farliga och bör hanteras under brottsbalken?
    Under GMUutbildningen?
    Under befattningsutbildningen?
    Vid anställning?
    Endast vid förband där MP fikar på mässen?

    Är ett ”klick” på fel ställe under vapenutbildningen att betrakta som förberedelse till framkallande av fara för annan..?
    Ett skott som avfyras efter ”eld upphör” eller vid tidsskjutning på skjutbanan?
    Vid eldskurar om fem till tio skott avfyras tolv? Två vådaskott?

    Bör det inte med skärpa ingå i utbildningen att vådaskott numera behandlas av åklagare?

    Eftersom vådaskott behandlas öppet vid förbanden kan då MP anmäla samtliga i efterhand eller under processens gång?

    Utifrån de fakta som presenterats så verkar det underligt i överkant.

    Är det så här vådaskott skall hanteras är det nog dags att informera om de nya reglerna och påföljderna tidigt och definitivt innan GMU.

    Slutligen åsåg jag under förra veckan en övning som utspelade sig i icke avlyst, civil stadsbebyggelse. Vid flera tillfällen gick trupp mot röd gubbe och korsade gator utanför övergångsställena. Vid flera tillfällen såg vi trupp som låg ner på både gator och torg. Stridsfordon framfördes och bröt å det grövsta mot gällande trafikregler och lokal skyltning. Vanliga fordon (även civila) tvingades p.g.a. detta genomföra regelvidriga manövrar. Vid ett tillfälle konstaterade vi att trafikanterna, av FM, tvingades köra en liten bit mot enkelriktat och korsa heldragen linje två gånger. Hur ska detta hanteras enligt den nya praxis som nu eventuellt gäller?

    Det känns dock som att det ruvar andra ugglor i den här mossen eller så är MP väldigt understimulerade?

    Gud bevare oss om allt ”skitsnack” på mässen skulle falla under brottsbalken och rendera i allmänt åtal!

    Dubbelsuck!

    Teaterdirektören.

    PS. Händelsen med det nedfallande flygplanet under vattenfestivalen måste väl ha uppmärkssammats av någon militärpolis. Här talar vi väl om en ...fara för annan... Vad blev påföljden för piloten?

    SvaraRadera
  4. Personligen förstår jag inte varför det ska lekas polis. Har MP så lite att göra att de måste ut på kaserngården och snoka rätt på sysselsättning? Dessutom koppla in civil åklagare...

    Juridklafset är bara en fasad för att få leka polis.

    Jämför denna avart med hur det fungerar i flygvapnet. Där springer det inga MP likt galna hundar och snokar i hangarerna. Gör man fel i luften som pilot torde väl detta om något vara framkallande av fara för annan. Jag undrar hur flygsäkerhetyen sett ut om flottiljerna lusats ner av en massa uniformerad personal som fått för sig att leka polis.

    Dra lärdomar av hur flygvapnet hanterar säkerheten, hur organisationen där drar LÄRDOMAR av tillbuden, hur villiga "syndarna" är att "anmäla" sig själva...

    Precis så borde det även fungera i övriga delar av Försvarsmakten. Visst ska grova och medvetna överträdelser straffas - men en anmälningskultur där en massa dåliga kopior av Ture Sventon ska leka polis är direkt hämmande för säkerheten.

    Har MP så lite att göra kan de säkert hjälpa Stockholms stad att lappa felparkerare!

    SvaraRadera
  5. Teaterdirektören:

    Det tycks som du skriver ruva andra ugglor i den här mossen. Innan vi vet vad detta andra består i är det rätt meningslöst att använda ärendet som ett slagträ i den här debatten. Meningslöst och kanske även lite kvällstidningsoärligt?

    Däremot kan ju en allmän diskussion vara på sin plats.

    En av anledningarna till att Riksåklagaren en gång i tiden uttalade att inga flygförare skulle åtalas utifrån en DA var att det bedömdes som att den komplexa miljö som flygföraren verkar i alltid skulle leda till att det var omöjligt att leda grov oaktsamhet i bevis.

    Så är det väl kanske inte när det gäller ett vådaskott i vapenvårdslokalen. Man skulle därför kanske kunna hävda att din jämförelse därför blott är snömos, eller hur?

    Sedan fungerar det så i flygvärlden att frågan om åtal är helt frikopplad från haveriutredningen. Haverikommissionen har ingenting med skuldfrågan att göra och den gör heller ingen polisanmälan. Det är upp till rättsvårdande myndigheter att själva bevaka utredningsarbetet för att kunna vidta rättsliga åtgärder. Precis som nu verkar ha skett i fallet med det här vådaskottet. Kanske skulle prova att begränsa dina uttalanden till ämnen som du läst in dig lite bättre på?

    Till anonym 19:52 har jag bara en uppmaning att om du tänkt använda Flygvapnets flygsäkerhetssystem som exempel får du ta och lära dig hur och varför det fungerar som det gör...

    SvaraRadera
  6. Nicke,
    Som tydligt framgick har det aldrig varit avsikten att på något sätt förringa att en individ brustit i säkerheten, snarare tvärt om. Detta, liksom övriga vådaskott, är lika olyckliga och ett problem som måste motverkas. Om detta är vi förhoppningsvis helt överens!

    Den primära frågan är att det finns ett inneboende systemfel. I normala fall avgör förbandschefen om en vådahändelse eller förseelse skall lämnas över till personalansvarsnämnden som har möjligheten att överlämna ärendet till åklagare. Att nyttja Militärpolisen för att utreda samtliga vådahändelser, förseelser och avvikelser inom myndigheten är, som du påpekat, helt enligt lagen. Men i förlängningen av det resonemanget skulle det i så fall inte finnas något behov av en personalansvarsnämnd. Du har även en utmaning att övertyga organisationens medarbetare att detta skulle vara det bästa sättet att bedriva ett systematiskt säkerhetsarbete.

    Precis som du påpekat är diskussionen extremt viktig! Men det är uppenbart att rutinerna i detta fallet falerat. Att anta en ensidig ”Så säger lagen”-ställning är inte produktivt utan diskussionen måste utgå utifrån hur organisationen på bästa sätt upprätthåller ett systematiskt säkerhetsarbete. Vådahändelser är synnerligen allvarliga, men ännu allvarligare är att många upplever en rädsla att rapportera dem, vilket är en förutsättning för att förebygga att de upprepas.

    Jag har heller inte på något sätt påstått att någon är ”dum i huvudet”, jag tror och hoppas innerligt att varje medarbetare vill organisationens och verksamhetens bästa, och emotser tacksamt att du inte tillskriver sådana uttryck till mitt inlägg.

    /David

    SvaraRadera
  7. @ Nicke

    Även flygförare kan bränna av ett vådaskott!
    För övrigt tycker jag att hela affären verkar snömos och ha ett löjets skimmer över sig.
    Tips till MP. Det står om ett vådaskott i hemvärnstidningen. Detta verka ha passerat obemärkt?

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  8. Här flyger skiten högt och lågt men prickar näppeligen målet.

    Föredrar kanske indignerade herrar att MP istället skiter i lag, förordning och föreskrift som reglerar deras verksamhet och istället bedriver sin verksamhet efter eget gottfinnande? Det är faktiskt inte den enskilda militärpolismannen det är fel på i detta fall, det är regelverket.

    Om vi dissekerar det inträffade så kommer nog samtliga hålla med om att det inte är särdeles solklart om individen i fråga varit bara oaktsam eller grovt oaktsam.

    1. Vederbörande för in ett magasin i vapnet vilket härmed enligt gällande bestämmelser är att betrakta som laddat. Skedde utan order.

    2. Därefter släpps mekanismen fram och vapnet är således även tekniskt sett laddat. Skedde utan order.

    3. Vederbörande upptäcker att avtryckaren är "uppspänd". Detta kan man bara upptäckas genom att osäkra vapnet och lätt trycka på avtryckaren. Här begås ett mycket allvarligt fel som i mina ögon är direkt oaktsamt.

    4. För att "åtgärda" ovanstående riktas vapnet i "ofarlig riktning", inomhus är detta ett vanskligt begrepp om man inte har detaljkännedom om byggnadens beskaffenhet och aktuell ammunitions dito.

    5. Blindavfyring sker utan att följa reglementerat handgrepp där tummen skall placeras i magasinsstyrningen.

    Punkterna ovan är min tolkning av det som står att läsa i berört förbands rapport över händelsen. I mina ögon ger punkterna 3-5 bilden av en person som ur militär synvinkel är extremt oaktsam. Ur juridisk synpunkt kan jag inte bedöma om det bara rör sig om oaktsamhet eller grov dito. Detta måste nog, tyvärr, i detta fall och med rådande regelsystem utredas inom rättssystemet. Detta förhindrar förvisso inte heller att organisationen drar lärdom av det inträffade.

    Det som också stör bilden är att OM kulan rikoschetterat och en av kollegorna skadats svårt eller avlidit då hade vi inte haft den här diskussionen. Då hade alla vara med på det polisiära tåget från första början. Att man inte inser att vi alla lyder under samma straffrättsliga lagar som övriga medborgare såväl som när vi gör 100% fel som när vi gör 50% fel eller när vi gör 200% fel och har en jävla tur att inget allvarligt inträffar, det är något skrämmande.

    SvaraRadera
  9. Hej David,

    jag håller nog faktiskt med dig på alla punkter i ditt gästinlägg. Visst vore det olyckligt om utvecklingen gick åt det hållet att man anmäler och sparkar först för att sedan ta reda på vad som hänt. Är vi då verkligen på väg ditåt? Skulle inte någon som orkar kunna ta reda på vad statistiken säger? Är det fler anmälningar och disciplinärenden som går till allmänt åtal nu än "förr"?

    Diskussionen är intressant och mycket viktig. Jag vill inte heller ha militärpolisen snokandes kring mig varenda gång jag gör ett misstag.

    Det som jag upplevde som problemet med ditt inlägg är att det helt enkelt inte bär någonstans att publicera det nu när det bara är du och ytterligare några få som vet vad som egentligen hänt.

    "Dum-i-huvudet" handlade inte om vad du skrev i ditt inlägg utan är snarare en sammanfattning av vad övriga tyckare, med några få undantag, uttryckt på bloggar och i kommentarsfält den senaste veckan. Det har verkligen urartat till en "det-var-han-som-anmälde-det-som-är-dum-i-huvudet"-diskussion".
    Ditt inlägg har av flera (Skipper kallar bland annat ditt inlägg för en ingående beskrivning av vad som hände och tar det som ett stöd för teorin om anmälarmentalitetens framfart inom FM, http://navyskipper.blogspot.se/2012/11/anmalarmentalitet.html) setts som någon sorts bevis för sakernas eländiga tillstånd.

    Att ha den här diskussionen nu är inte särskilt lyckat. Inte för FM, inte för MP, inte för din enhet och framförallt inte för vår åtalade kollega.

    /Nicke

    SvaraRadera
  10. Skulle kunna göra långa utlägg och utbilda på ord och begrepp som Ni svänger er med i denna blogg, men Ni skulle troligtvis tröttna på att läsa vid hälften och jag har varken tid eller ork om det inte ger någon effekt.

    Men man kanske skulle ta ett helhetsgrepp i FM på att utbilda i Allmänn juridiskt kunskap (dvs hur systemet fungerar eller bör fungera) samt lite om våldsanvändning m.m. i och med att FM är en av myndigheterna som är bemyndigad till det yttersta våldet (väpnad strid)från riksdag och regering, vilket medför ett stor ansvar(kunskap och färdighet, mer än som syns här i min mening).

    För att inte bli långrandig och uppfattas som för dryg (ursäkta) så ska jag ge er några upplag att fundera på samt några nyttiga länkar där Ni kan söka egna svar i denna debatt.

    "ett skott gick av" -finns ett antal brott (enl. Brottsbalken 3 kap. Om brott mot liv och hälsa 1§ framåt) som dessa kan leda till, vissa kan hanteras inom FM andra skall utredas av förundersökningledare (enl. Rättegångsbalken 23 kap. + Förundersökningskungörelsen). Det behöver inte vara brott men kan vara en förseelse mot FMs instruktioner eller så är det bara en olycka. Dom som ska kunna avgöra/hjälpa/råda i detta är MP, Förbandschef, Utbildningssäkerhetsofficer, Rättsvårdsbefäl, Legad. bl a. Man bör fundera till på vad som "svider" mest om FM gör FEL enl. ovan, både avseende organisationen, den "utredde" och ev. "drabbad". Sök ord på: http://www.riksdagen.se/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/

    "Förbandets utbildningssäkerhetsofficer ... grundlig utredning" -denna utredning har ett syfte och skall ej förväxlas med andra utredningar som leds av förundersökningledare, förbandchef eller personalansvarsnämd... åter igen, vad "svider" mest i om FM gör fel?

    "Ansvar som chef att tillse att alla regler och förordningar som styr vår verksamhet efterlevs" -och det är därför chefer har staber för att hålla rätt på allt. Synd bara att plutonstaberna är minst i storlek, dom som är närmast verkligheten ;-). Men FM kan väl börja att återta Folkrätten, soldatreglerna (enl. FIB 1997:2) och därefter vandra hela vägen tillbaka till lagstiftningen ovan i fredstid. Sök på: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Om-Forsvarsmakten/Dokument/Lagrum/

    "Förbandschefen eller personalansvarsnämnden" & "Disciplinärende" -FMs egna regelverk om hur och när olka personal kategorier inom FM kan hantera förselser (SFS 2007:1266. FFS 2009:2, FIB 2005:4, SFS 1994:1811).Sök på: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Om-Forsvarsmakten/Dokument/Lagrum/ samt http://www.riksdagen.se/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/

    "Ett gott ledarskap ... lära yngre kollegor" -Härlig klyscha, men det handlar ju också att stå för det man gör, att göra rätt för sig, att inse sina begränsningar och ta hjälp av specialister innan "the shit hits the fan".

    Tack för att DU läste.

    /R

    SvaraRadera
  11. Utdrag ur FFS 2001:1 Försvarsmaktens föreskrifter om militärpolisen.
    32 §
    En militärpolisförman har till särskild uppgift att avgöra frågor om anmälan till polis eller åklagare och andra åtgärder avseende den som kan misstänkas för brott och inte är disciplinansvarig enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
    Innan en anmälan görs mot den som är anställd i myndigheten ska samråd inhämtas från chefen för den organisationsenhet, annan berörd
    förbandschef, eller den garnisonschef på vars begäran militärpolisverksamheten utförs.
    Kan ett samråd inte inhämtas får militärpolisförmannen dock göra en anmälan om det krävs för att kunna vidta en åtgärd som är synnerligen brådskande.
    En militärpolisförman får hänskjuta avgörandet av en fråga enligt
    första eller andra styckena till militärpolischefen.

    Utdrag ur Juridisk Orientering 2005/4
    Tidigare har personalansvarsnämnden regelmässigt meddelat löneavdrag som påföljd. Personalansvarsnämnden har vid sammanträdet den 9 november 2005 beslutat att avseende vådaskott skall nämnden i vissa fall kunna meddela envarning som påföljd. Om det avfyras av våda och i ofarlig riktning skall påföljden i normalfallet bestämmas till varning. Ett vådaskott som avfyras inomhus har dock inte avfyrats i ofarlig riktning, såvida man inte befinner sig på en inomhusskjutbana. Om man framkallar fara för någon skall påföljden i
    normalfallet bestämmas till löneavdrag. Att själv anmäla att man avlossat ett vådaskott när det inte finns något vittne till händelsen skall tas med i bedömningen. Om ett vådaskott medför en personskada skall detta liksom tidigare inte inverka på bedömningen.

    Utifrån FFS:et bör man kunna anta att det är Förbandschefen som gjort åtalsanmälan. Det vore intressant att veta vilken fakta han har haft när han fattat sitt beslut, bara "MP-anmälan", eller har han även haft Utbsäkoffs undersökning? Känner han även till den Juridiska orientering som gick ut 2005 om hur FPAN ser på hanteringen av vådaskott? Om så är fallet, vilka omständigheter gör att det skall medföra en åtalsanmälan?

    SvaraRadera
  12. Jag vill bara framföra ett tack till Nicke som skalar ner problemet till något begripligt. Mycket bra och helt i linje med mina egna funderingar.

    SvaraRadera
  13. Som sas ovan är det svårt att finna "ofarlig riktning" i en vapenvårdslokal. Det är ett strukturellt fel som inte kan lastas den enskilde soldaten, utan faller på Försvarsmakten. Vart skulle han ha riktat vapnet? Att hålla koll på den farliga biten är den viktigaste punkten i säkerheten kring vapen. I Wisemans exempel på om detta DA-hanterats, så hade det resulterat i att man identifierat en lösning: skottlådor där man gör patron ur - en lärdom som svenska camper infört utomlands sedan länge. Varför i jösse namn är det fortfarande inte infört i Sverige?

    Patron-ur-låda är den verkliga lärdomen i detta fall. Då hade ingen fara uppstått för annan, och det hade aldrig varit ett brott. Hur många har gjort patron ur i vapenvårdslokalen, där någon utsatts för fara om, mot förmodan, en patron fastnat i patronläget?

    (Sedan kan man diskutera diverse insmugna konstigheter som "vaktladdat". Jag tror det förvirrar - antingen är man beredd använda vapnet och då laddar man, eller så går man ner i oladdat. )

    Sen instämmer jag i att skamstraff är överlägset administrativa straff i inlärningen. Ta flygvapnet som exempel: gör man bort sig får man bjuda på tårta - då kommer det de som drabbats runtomkring till glädje. Sådan handläggning spar också mycket resurser och arbetstid från de rättsvårdande instanserna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tårtor till dom dömmande instanserna. HURRA!

      /R

      Radera
    2. Det är ju ett sätt att sona sina misstag. Jag tycker det är mer sympatiskt än att skrubba toaletter med tandborste, och har större pedagogisk relevans än böter till staten. Men jag kanske är för gammaltestamentlig. Det gamla romerska straffet för en vakt som somnat på sin post i ett "missionsområde", var att han fick löpa gatlopp förbi dem vars liv han äventyrat genom detta.

      Men den viktiga poängen är att inte äventyra andras säkerhet: se till att det finns ofarlig riktning där det blindavfyras; ha en sandfälla i vapenvårdslokalen, intill vapenkasuner osv.

      Radera
  14. HKV har bett mig att publicera följande kommentar som mailats å JURS vägnar från INFOS (mailadressen stämmer):


    "I Försvarsmakten hanteras disciplinära frågor efter anmälan till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Det är nämnden som beslutar om påföljder eller anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna.
    Anmälan om vådaskott vid ett förband görs av förbandschef till personalansvarsnämnden. Även i detta fall är det således personalansvarsnämnden, inte militärpolisen, som beslutar om anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna. Någon ändring av dessa rutiner har inte skett.

    Stefan Ryding-Berg
    Försvarsmaktens Chefsjurist"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har uppgifter som gör gällande att detta specifika fall inte har gått till såsom Ryding-Berg beskriver.
      Detta ska nu undersökas mer och Ryding-Berg får gärna berätta när C LedR anmälde detta till FPAN och när det bereddes i nämnden. Det vore ju på sin plats då chefsjuristen har en annan version än några av de direkt inblandade.

      Uppföljning kommer...

      Radera
    2. "...det således personalansvarsnämnden, inte militärpolisen, som beslutar om anmälan till polis- och åklagarmyndigheterna."
      Taget ur sitt sammanhang kan inte ens Stefan Ryding-Berg, Försvarsmaktens Chefsjurist stå över Rättegångsbalk, Brottsbalk och Militärpolisförordning.
      SFS 1980:123 Militärpolisförordningen
      1 § Militärpolisen skall upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten inom FM...
      11 § En militärpolisman är, då han eller hon fullgör uppgifter enligt 1 §, att anse som en polisman. Vad som är föreskrivet om polismän inom det civila polisväsendet gäller därför i tillämpliga delar också för militärpolismän som fullgör sådana uppgifter.
      SFS 1942:740 Rättegångsbalken 24 Kap
      1 § Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.
      2 § Under förundersökningen skall utredas, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligga för åtal mot honom...
      3 § Beslut att inleda en förundersökning skall fattas av polismyndighet eller åklagaren...Innan förundersökning hunnit inledas, får polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder...
      PAN:s Mandat SFS 2007:1266 Personalansvarsnämnd
      29 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd. Försvarsmaktens personalansvarsnämnd består av överbefälhavaren, chefsjuristen,...
      30 § I ärenden som gäller disciplinansvar, avstängning, avskedande, uppsägning eller anställningens upphörande...
      disciplinansvar=
      LDT (innan anställning)
      8 § En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. I ringa fall skall någon påföljd dock inte åläggas.
      16 § Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse och han eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyldig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §.
      17 § Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om
      1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
      2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).
      Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om
      1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den misstänkte tjänstgör,
      2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt anspråk, eller
      3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.
      18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en disciplinansvarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.
      eller
      1994:260 LOA (anställda)
      15 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare får inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder...
      18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en arbetstagare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande med anledning av vad som har föranlett åtgärden.Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.

      Nu blev det massa text(4096 e max)Summakardemumma:
      Disiplinförselse (dvs ej brott utan förselser mot FM:s egna bestämmelser) handläggs av FM.
      Brott som ej är ringa och drabbar utom FM(typ drabbar enskild ävan inom FM=kan leda till ekilt anspråk mot FM) handläggs inte av FM.
      Brottsutredning har företräde mot Disiplinutredning.

      Ganska logisk...Har Chefsjuristen koll på detta?!? Lite poliskunskap hos förvaltningsjuristerna kanske inte skulle skada, eller?!?

      /R

      Radera
  15. Det skulle ju kunna vara så enkelt att någon gjort en polisanmälan i egenskap av privatperson. Oavsett våra interna föreskrifter står det var och en fritt att själva gå till polisen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. ... å vad fyller militärpolisen för uppgift i samhället då? Vad vill lagstiftaren med militärpolisen?

      /R

      Radera
  16. Flygvapeninspektören skriver själv en reflektion om verksamhetssäkerhet och säkerhetskulturer:
    http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/2012/11/16/manskligt-att-fela/

    SvaraRadera
  17. Det är glädjande att chefsjuristen i sin kommentar är tydlig med att vådaskott skall hanteras enligt existerande rutiner inom myndigheten, via förbandschef till personalansvarsnämnden, och att det är denna princip som borde tillämpats i det aktuella fallet. Om så skett hade det sannolikt kunnat lösas på ett bättre sätt för alla inblandade och jag hoppas och tror att åtgärder vidtas för att liknande missförstånd inte skall påverka fler medarbetare framgent.

    Ännu mer glädjande är läsningen av flygvapeninspektörens inägg. Micael Bydén lyckas utan att förringa varje medarbetares ansvar på ett mycket gott sätt understryka det mänskliga i att fela i vår vardagliga verksamhet och hur det kamratligt och ledarskapsmässigt bör hanteras. Men framförallt visar Bydén en positiv människosyn som måste vara en grundsten, inte bara vid vådahändelser, utan för allt vi gör.
    /David Bergman

    SvaraRadera
  18. För att värna om individen har jag raderat inlägg.

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.