lördag 4 juli 2015

Gästinlägg: En medborgerlig skyldighet

Cynismer har blivit anförtrodda ett gästinlägg från Förvaltare Håkan Lindberg. De som följt försvarsdebatten genom åren vet vem Håkan är. För er andra kan jag berätta att han har tjänstgjort inom samtliga arenor och på många olika håll inom Försvarsmakten, inkluderande några internationella insatser.
/C


En medborgerlig skyldighet?


Jag har under ett par år följt debatten om värnpliktens vara eller inte vara. Mestadels har jag gjort detta för att lära mig argumentationen hos dem dem som förespråkar att försörja Försvarsmakten med personal genom plikt då jag själv har varit av helt motsatt åsikt.
När jag läser det som skrivs i ämnet på debattsidor, bloggar och övriga sociala media ser jag tre huvudlinjer i argumentationen:

1. Värnplikten behövs som en för ungdomen fostrande funktion och för den samhälleliga integrationens skull. Till denna linje sluter sig huvuddelenen av alla skribenter i frågan. Anmärkningsvärt är att det är oerhört få kvinnor som framträder i debatten trots att vi nu har en könsneutral vilande pliktlag.

2. Värnplikt behövs för att fylla främst markförband med personal. Här framträder främst militär personal i debatten.

3. Behovet av personal till det civila försvaret. Några få skribenter berör det som kanske är den allra viktigaste funktionen för ett pliktsystem.

Särskilt den sista punkten har fångat mitt intresse då jag själv och min familj med jämna mellanrum får uppleva hur sårbart vårt moderna samhälle är och då kan jag säga att vi är både vana och förberedda vilket jag inte tror är så vanligt framförallt bland den huvuddel av rikets befolkning som bor i tätorter.

Jag vill i detta inlägg lansera ett utkast på ett förslag som skulle kunna lösa de behov som samhället har av personal vid katastrofer och krig. Ett förslag som är genomförbart och visserligen innebär plikt men ändå med en god chans för individen att välja hur den skall göras.


När jag har läst argumentationen för värnplikt och hur den skulle vara utformad ser jag ett antal problem som måste lösas för att detta skall bli till nytta, vara någorlunda rättvist och vara logistiskt och utbildningsmässigt hanterbart, dessa är:

1. För att värnplikt/medborgarplikt skall vara allmän måste huvuddelen av de ungdomar som uppfyller kraven genomföra den.

2. Det måste finnas förläggningar, bespisning, utbildare, lokaler, övningsterräng etc.

3. Dessa skall krigsplaceras i någon form av förband/enhet som även innehåller modern och fungerande materiel, leds av kompetent personal samt repetitionsövas regelbundet.


Militärt fokus

Genom åren har fokus varit på det militära försvaret men jag kan nu till min glädje konstatera att diskussionen om behovet av civilt försvar börjar dyka upp. Enligt mitt förmenande så behöver Sverige bygga upp en civilförsvarsorganisation igen som kan nyttjas vid översvämningar, skogsbränder, evakueringar p.g.a. naturkatastrofer samt krig. Samtidigt inser jag behovet av personal till framförallt markstridskrafterna och till vissa andra militära förband. Att det inte är lätt att rekrytera några massor till Armén förstår jag med tanke på den ångest jag själv kände när jag klev ut från mönstringsförrättaren med en lapp i näven som det stod Norrbottens Pansarbataljon på.


Mitt förslag går ut på att allmän mönstring genomförs för tjejer och killar. Vid mönstringen tas huvuddelen av de som befunnits fysiskt och psykiskt dugliga ut till en kortare(ca 2-3 veckor) civilförsvarsutbildning i syfte att kunna krigsplacera dem i det lokala civilförsvaret. De som önskar samt de som behövs för att fylla upp ev. brister i frivilligheten tas ut till militär utbildning som ser ut som det kommande GMU Ny-systemet med krigsplacering och repetitionsövningar som följd.

De som önskar kan stanna i FM som GSS T/K eller genomgå officersutbildning. Skall denna typ av medborgarplikt på något sätt kallas allmän så måste minst 50% av den dugliga delen av årsklassen inkallas till någon form av tjänstgöring annars ter sig systemet mest som ett straff för de mest dugliga medborgarna


Civilförsvarsutbildning

Rörande civilförsvarsutbildningen ser jag framför mig mellan 15-20 dagars intensivutbildning i brandteori, hantering av handbrandsläckare, hantering av vattensläckningsutrustning, sjukvård motsv. sjukvårdsmannautbildningen, utbildning i hur att hantera strömavbrott och vattenbrist, hur evakuering går till samt information från de frivilligorganisationer som stöder den civila delen av totalförsvaret(Civilförsvarsförbundet, FRO, Blå Stjärnan etc.)

Utbildningen genomförs av den lokala räddningstjänsten som förstärks med särskilda utbildningsgrupper som förutom att genomföra denna typ av utbildning stöttar ordinarie räddningstjänst vid utbildning och större insatser. En sådan utbildningsgrupp skulle kunna bestå av ca 10 personer för en kommun om ca 50 000-60 000 innevånare och fler eller färre beroende på kommunens storlek och den lokala räddningstjänstens organisation. Detta torde dessutom öka lokal räddningstjänst förmåga att hantera stora katastrofer och krig.

Eleverna bor hemma men erhåller förplägnad och viss utrustning som overaller, T-tröjor och kängor mm. Eleverna lyder under disciplinära bestämmelser och engagemang, tidspassning, samarbetsförmåga belönas med en premie. Brist på något av det uppräknande innebär avsaknad av premie.


Effekter

Vad skulle då detta innebära? Som jag ser det vinner samhället följande:

1. Krigsplaceringsbar personal till militärt och civilt försvar.

2. En ökad integration mellan olika samhällsgrupper.

3. En ökad medvetenhet om krisberedskap.

4. Möjlighet att rekrytera till frivilliga försvarsorganisationer.

5. Ökade resurser för att hantera svårartade påfrestningar på samhället.


Det negativa för samhället blir givetvis kostnaden för att bygga upp ett nytt och fungerande civilförsvar med kapacitet för riktigt svårartade anspänningar på samhället.

Detta är som jag inledningsvis sade ett utkast på ett system som skulle givet att ekonomiska medel tillförs i stor omfattning skulle kunna uppfylla de praktiska och moraliska kraven på en form av medborgarplikt. Jag vill på intet sätt sätta detta emot behovet av stående välutbildade och välutrustade militära förband utan civilförsvarsutbildningen skall ses som personalförsörjning till annan vital del av Totalförsvaret.

Skall man vara dessutom vara lite pragmatisk och handlingskraftig när det gäller integrationen låter man även ungdomar med permanent uppehållstillstånd genomföra mönstring samt civilförsvarsutbildning för att sedan kunna krigsplaceras när de erhåller medborgarskap.


Jag tror fortfarande på att femhundra soldater på rätt plats inom några timmar vid ett överraskande anfall är bättre än 5000 som skall mobiliseras och övas för att sättas in två veckor senare. Vi behöver stående förband och Hemvärnet men vi behöver också uppfyllda arméförband och vi behöver ett civilförsvar värdigt namnet.

Håkan Lindberg

4 kommentarer:

  1. Den föreslagna civilförsvarsutbildningen sköts lämpligen i skolan inom ramen för samhällskunskapsutbildningen, till viss del inom hemkunskapen och i övrigt på ett par extra årliga skoldagar, förslagsvis på studiedagarna då lärarna ju är upptagna med annat och det alltså är alldeles utmärkt lämpligt att ta in personal utifrån för att utbilda eleverna i sådant som brandsläckning, skallgång, följa och ge instruktioner i grupp, evakuering etc.
    Vad gäller personalförsörjningen, folkfostran och integrationseffekterna av värnplikt så vill jag se att vi inför en kombinerad mönstring och gröntjänst. Alla unga män och kvinnor kallas in måndagen efter studentexamen till militärtjänstgöring och hemförlovas sedan fredagen innan höstterminen på universiteten börjar. De har två dagars ledighet över midsommar. Denna del av utbildningen sker nära hemorten.
    Sedan kallas de in igen måndagen efter att höstterminen slutat, hemförlovas tre dagar över jul och hemförlovas åter fredagen innan vårterminen på universiteten börjar, denna del av utbildningen sker på snösäker ort i Norrland.
    Efter denna grundutbildning tas de cirka 50 mest lämpade och motiverade procenten ut till befattningsutbildning och krigsplacering.
    Ur de kvarvarande 50% rekryterar man direkt till hemvärnet, till frivilligorganisationerna samt till nationalgardet.
    HV och nationalgardet är i själva verket sidor av samma mynt. HV tillåts återgå till att vara nittiotalets prostatagerilla med några dagars utbildning och övning varje år för de som är lagom engagerade och vill behålla en relation med krigsmakten.
    Nationalgardet är en frivilligorganisation, men på en högre nivå, samma nivå som värnpliktsförsvaret.
    Nationalgardet är välavlönat under sina övningar, med motsvarande 27000 kr/månad eller ersättning för utebliven arbetsinkomst, vilket som är högst. Till nationalgardet kan man söka direkt efter gröntjänst, eller efter att man sorterats bort ur fältförbanden som överårig, liksom till HV.
    Där de värnpliktiga gör en månads repövning vartannat år gör Nationalgardet två obligatoriska övningsveckor varje år, fler om de har mer kvalificerade tjänster såsom befäl, fordonsförare, stridsfordonsförare, eldledare etc. Där värnpliktsförsvaret med nödvändighet kommer att skyffla runt storstadsbor för att försvara ödemarken kommer nationalgardet liksom HV att åtminstone mobilisera och primärt verka i sitt närområde.
    Nationalgardet skall liksom fältförbanden ha stridsfordon, artilleri, PV-robot, luftvärn, granatkastare, spaningsdrönare etc, om än i många stycken av förra generationen eller enklare och billigare system.
    Längs kusterna kommer nationalgardet att ha minsvepare och lättare ytattackfartyg liksom stridsbåt 90 och såväl hellfire som tung lastbilsburen sjömålsrobot.
    Där HV har två timmars mobiliseringstid och värnpliktsförsvaret har tre dagar om allting funkar som det ska, i praktiken längre, skall nationalgardet ha en inställelsetid om tre timmar och vara marschfärdigt på sex timmar. Detta då de sätts upp ungefär landskapsvis med en förstärkt bataljon och har utrustningen och övningsområdena i anslutning till hemorten i till ytan stora landskap, eller särskilt folkrika dito kan det vara aktuellt med fler bataljonsstridsgrupper eller landskapsgränsöverskridande sådana.
    Med HV har man 40-80 000 man på två timmar, med nationalgardet har man ytterligare 15-30 000 man på sex timmar, dessa med relevant slagkraft.
    Med 50 000 värnpliktiga kan man påräkna sig ytterligare 5-10 000 man med kort marschberedskap samt ca 20 000 man repgubbar vid varje givet tillfälle. Även utan nationalgardet i ekvationen ger en allmän värnplikt fler omedelbart gripbara soldater än yrkesförsvaret. Har man förvarning nog att snabbinkalla vissa repövningar även om man inte vågar kalla det en mobilisering blir det ännu fler.
    I ett samhälle där alla gjort gröntjänst så vet alla hur man tar och ger order, alla kan hantera ett vapen, alla kan hantera den svenska naturen och går det åt skogen och vi hamnar i ett utdraget krig så kan alla beväpnas och bidra till försvaret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Realistiskt?

      Radera
    2. Håkan Lindberg4 juli 2015 kl. 20:44

      Realistiskt såtillvida att det skulle kunna bli någon form av den allmänna plikt som nu diskuteras inom flera riksdagspartier. Ett system där alla dugliga måste göra något, kort eller lång tid. Vill man inte ha ett pliktsystem kör vi med det nuvarande, vill man ha plikt är detta ett utkast till förslag att bygga vidare på.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.