fredag 11 december 2009

Civilt kurage, en juridisk omöjlighet?

Staten har fört upp att man är intresserad av en Civilkurage-lag som skulle medge lagföring av folk som inte ingriper i händelse av brott. Man anser att det tydligen finns så mycket som kan göras med civilkurage och att civilkurage är bra.

SVD rapporterar idag om en pappa som agerat enligt principen "att ta saken i egna händer" och tillrättavisat en mobbare. Pappan har nu åtalats för hemfridsbrott.

Jag erkänner villigt att det är medias begränsade bild som jag bygger mitt case på men det är på något sätt signifikativt.
När någon agerar (med sin egna moraliska kompass som stöd) så åtalas denne, trots att denne agerat för att stoppa skadlig verksamhet.
En busschaufför (?) var ju tidigare på motsvarande sätt ute i blåsväder, trots ett sunt agerande.

Ett första steg mot ett starkare allmänt civilkurage vore kanske att begränsa de negativa konsekvenserna för de som faktiskt agerar?
En mer liberal tillämpning av nödvärnsexcess-begreppet är ett sätt.

Annars kan ju Staten lägga ner allt tänk kring en civilkurage-lag eller något liknande. Låt det gå åt skogen och anmäl sen. Då har du i alla fall inte begått några juridiska fel som du kan åläggas.

1 kommentar:

  1. Nu har Justitieministern fått en utredning om Civilkuragelag. Utredaren rekommenderar att den inte införs av många olika anledningar, först och främst för att den inte bedöms förändra något alls.
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/brist-pa-civilkurage-kan-straffas

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.