torsdag 27 januari 2011

FM ledningskultur vs. Verkligheten

Alldeles nyligen släpptes en rapport om Specialförbandens erfarenheter av stående insatsförband med anställd personal. C INSATS beställde utredningen för att ta tillvara på den ca 15-åriga erfarenhet som Specialförbanden har av heltidsanställda förband.

"Omfattningen skall enligt beslutet vara de erfarenheter som finns inom Försvarsmaktens specialförband, främst inom områden relaterade till personaltjänst och med fokus på skillnader mellan värnpliktssystemet och stående insatsförband med anställd personal."

Avdelningen för erfarenhetsanalys på Insatsstaben har genomfört arbetet och presenterat en bra bild över viktiga faktorer för ett lyckat Lednings- och personalarbete i stående förband. Rapporten är helt öppen och det viktiga med den är inte att det just är FMSF som är källmaterialet utan att studieobjekten har en adekvat erfarenhet.
Sammanfattningsvis har man identifierat de tre viktigaste erfarenheterna: Operativa krav, Flexibilitet och Ledarskap.

Hur ställer sig dessa centrala begrepp mot FM:s ledningskultur? Det tänkte jag titta lite på. Med ledningskultur avser jag de faktiska lednings- och ledarskapsvillkoren inom Försvarsmakten.


Operativa krav

"De operativa kraven måste styra; uppgiften ska lösas. Detta innebär bland annat att chefen måste övas tillsammans med soldaterna. Om chefen är alltför uppbunden med administration och utbildningsplanering kommer det att märkas under insats. Några talar också om ett förändrat mindset: Insatsverksamheten är helt enkelt en naturlig del av jobbet. Det gäller också, som flera intervjuade noterar, att jämka vad som är ”tillräckligt bra” över tid och vilka behov som är mest aktuella."

Här uppfattar jag att Försvarsmaktens praktiska ledningsvillkor är stick i stäv med erfarenheterna: Allt mer administration och planering åläggs lägre chefer som därför inte hinner med att leda sin trupp/besättning. Plutonchefer som under insats leder i terrängen är uppbunden i kontorsmiljön på hemmaförbandet och ges inte möjlighet att övas i tillräcklig omfattning. Det ger sämre kompetens hos chefen och minskat förtroende från underställda.

De operativa kraven är sällan styrande i den vanliga Försvarsmakten hemma i Sverige utan i stället är det byråkratiska förvaltningskrav och ekonomi som sätts i första rummet. Det kan bli kostsamt i längden.


Flexibilitet

"Chefen och organisationen måste ha flexibilitet och befogenhet att hantera personalfrågor av många olika slag, från tillfälliga vakanser till längre frånvaro samt uppkomna behov kopplade till pendling, förändringar i familjesituationen etc. Vakanser går inte att undvika helt, som många påpekar, men kan hanteras genom både kortsiktig flexibilitet och långsiktig planering. Individens önskemål måste naturligtvis jämkas med organisationens mål men är flexibiliteten för liten riskerar man att tappa personal, eller att få lägre effektivitet i vardagen. ”Flexibilitet i allt” sammanfattade en intervjuperson."

Försvarsmakten är väl inte direkt känd för sin flexibilitet, utan tvärtom ökänd. Jag upplever dessutom att det konstant förvärras, att allt regleras i minsta detalj och manöverutrymmet för chefer helt är borta.
Stående ordrar reglerar i detalj hur saker och ting ska göras, reglementen blir allt mer omfattande, beslutanderätt delegeras i allt mindre omfattning och uppdragsstyrningen är mer eller mindre död. När dessutom HR-stödet centraliseras och minskas blir det än svårare för chefen att hantera personalen på ett tillfredsställande sätt. Ett affärssystem som inte är anpassat för verksamheten är ytterligare en begränsande faktor. Hur flexibelt är PRIO?


Ledarskap

"Att chefer övar och umgås med de anställda ser de intervjuade som centralt också ur ett socialt perspektiv. Det gäller att inte skapa olika kulturer på förbandet med fysiskt åtskilda miljöer. Flera av de intervjuade återkommer till vikten av att ha en öppen kultur på förbandet, där kritik får komma fram. Erfarenheten är att kompetensen står i fokus – att vidmakthålla den var man än är i organisationen, och att vara uppdaterad och utbildad, samtidigt som misstag inte mörkas: ”Det gör inget att man ibland gör fel – det är så man blir duktig”. Värdegrundsfrågor har flera intervjupersoner tagit upp från olika perspektiv. Många kopplar värdegrund både till ledarskap och en bra rekrytering."

Ledarskap ska vara en militär paradgren och är fortfarande så på vissa håll men det är på väg utför även här, dels på grund av administrationsbördan och dels på grund av det nya skolsystemet för officerare där teori sätts före praktik (ledare blir man inte av att läsa). Att leda anställda soldater kräver mer än att utbilda värnpliktiga är slutsatsen i studien. Det är kanske självklart men jag upplever inte att kompetensförsörjningen av officerare möter kraven. Jag skulle vilja ha en översyn av rekrytering och utbildning för officerare. Framförallt skulle jag vilja ha mer verksamhetsnära utbildning med truppföring, mycket mer truppföring.


En mycket allvarlig del är synen på misstag där jag upplever att det inte finns någon tolerans i Försvarsmakten idag. Det är inte okej att göra fel, inte ens hemma under utbildning. Minsta snedsteg renderar i en anmälan till Försvarsmaktens Personalansvarsnämnd sedan förbandschefer fråntagits förtroendet att hantera sin personal. Tidigare fanns tillrättavisningar, kavajhytt och Lillejulsmädande som verktyg för att hantera snedseglare men idag får man inte tillrättavisa folk utan det ska anmälas till FPAN för handläggning. Allt ses som förseelser i stället för misstag. Det är kontraproduktivt för en lärande organisation som då inte utvecklas. Alla kör tummen i spåret och riskerar så lite som möjligt. Ingen vill få "svarta kulor" och få sämre tjänstgöringsomdöme/vitsord och därmed sämre löneutveckling.


Rapporten tar också upp behovet av långsiktighet och förbandsstöd. Långsiktigheten behövs för att vidmakthålla förbandet som inte omsätts på 15 månaders som under värnpliktstiden och är en garant för en hållbar situation.
Förbandsstödet (utbildningsstödsresurser, sjukvård, mm) krävs för att kunna utbilda och fortbilda förbandet och ta hand om uppkomna situationer. Det måste vara hög tillgänglighet på stödet för att möta kraven.


Det är mycket bra att man utforskar och dokumenterar dragna erfarenheter på detta viset. Det borde ha gjorts tidigare, innan vi gick in ett nytt personalsystem. Nu väntar jag, helt utan spänning, på tillvaratagandet av dessa erfarenheter. Erfarenheterna står i kontrast till Försvarsmaktens ledningkultur. Tyvärr är jag så cynisk att jag inte tror att någonting kommer att omsättas till praktisk handling. Jag tror att vi även fortsättningsvis kommer:
ha pluton/sektionschefer bakom skrivbord i stället för med truppen/besättningen;
att förvaltningens omfattning kommer att öka och manöverutrymmet för chefen minska;
att morgondagens officerare kommer att vara än sämre skickade på praktiskt ledarskap för att förvaltning och pappershantering är det som premierats under skola och yrkesliv.

Tyvärr tror jag att det kommer att kosta massor. Dels i arbetsmiljöhänseende med konsekvenser för personal och rekrytering och dels kan det kosta liv, för där ute i verkligheten är det andra krav. Jag hoppas längst inne i hjärtat att någon beslutar om att dessa krav ska mötas och ger order om att tillvarata FMSF:s erfarenheter och omsätter det i "vanliga" Försvarsmakten.

17 kommentarer:

  1. Det känns nästan synd att säga det men undersökningen borde inte ha behövts genomföras. De punkter dutar upp är för mig självklarheter som vilken officer som helst inom FM borde veta. Dina egna kommentarer visar att du är en av de som ej tappat fotfästet när det gäller ledarskap.När det nu är som det är hoppas jag också att våra välutbildade beslutande chefer läser och förstår men som du tvivlar jag.

    SvaraRadera
  2. En annan erfarenhet som framkom i rapporten var att inte sänka kraven utifrån den kravprofil man använder.
    Tror att det kan vara lockande nu när GMU rekryteringen haltar inom vissa områden.
    Pratade med en yrkesvägledare (jmf de tidigare mönstringsförrättarna) och enligt henne fanns det dagar under GMU rekryttesterna då inte en enda av de prövade skrevs in för tjänstgöring.

    SvaraRadera
  3. Bra tillägg Chris B.
    Antagningskraven tycks sänkas när de reella kraven höjs. Bakvänt men en effekt av attraktionskraften, eller bristen därav snarast.

    SvaraRadera
  4. Intressant och bra skrivet Cynisk.

    SvaraRadera
  5. Mycket bra.

    Den forsatta akademiseringen och införandet av ytterliggare av officersutbildningen och ett till chefskikt med specialistofficerare gör att avståndet mellan beslutsfattare och arbetare blir större.

    Lägg därtill att den ökade övervakningen och transparensen mot omvärlden gör att misstag/felsteg/uttalanden/tankar om så även åsiktsmässigt kan få stort genomslag. Alla kommer att hålla käft och bara göra minsta möjliga till minsta möjliga risk.

    Då har vi amerikanska försvarets dönickar till soldater direkt. De stackare som nervöst står i ledet med mustaschen och inte ens efter 10 år får göra patron ur själva utan mässingsstång. Bra jobbat HKV!

    SvaraRadera
  6. "Allt ses som förseelser i stället för misstag", skriver Du.

    En formulering som perfekt prickar hela problematiken.

    De gamla ledorden "Hot, Kontroll, Bestraffning" har fått renässans men med den skillnaden att förr behövde inte inte de verktygen innebära PAN och slut på karriären utan var, om än något gammalmodigt, ett uppfostrande och utbildande instrument.

    SvaraRadera
  7. Är inte särskilt nöjd själv med situationen i FM men...

    Så illa är det väl ändå inte! Är det verkligen så att allt om går på tok, stort som smått, ses som förseelser istället för misstag?

    Det mesta av det som PAN handlägger handlar ju om olovlig frånvaro, kränkande tillmälen, stöld och liknande. På vilket sätt anser ni att det är "misstag" begångna av unga ambitiösa officerare som i sin iver att lösa sina uppgifter råkar trampa lite snett?

    Ingen vinner på att debatten förlorar sina nyanser.

    SvaraRadera
  8. Ett tydligt exempel är sergeanterna på Amf1 som körde målspel under en spaningsövning.
    En vajande penis (på flagga) och bar underkropp ledde till FPAN.

    SvaraRadera
  9. Är anställd vid FMSF och deltog i studien. Jag är för ett professionellt yrkesförsvar, men FM har nog inte insett vilka extremt kostsamma åtgärder som måste till för att få kontinuitet och därmed effekt ur personalförsörjningen. Det finns som sagt en mängd åtgärder som kan vidtas för att få långsiktighet i personalförsörjning. Men... i slutänden får man vad man betalar för. SF har väsentligt mycket bättre förmåner än övriga FM någonsin kommer komma i närheten av. Ändå finns problem att behålla personalen tillräckligt länge. Med 16-17000 i lön och arbetsuppgifter som troligen är avsevärt mindre stimulerande och utvecklande än de vi har inom SF, ser jag det som smått otroligt att behålla personal kontraktstiden ut. Framförallt när op-tempot blir 1:4 (minst!). Kalla mig pessimist, men det är pengar som snackar -typ bonus efter kontraktstids halvtid - slut eller tidigare pension etc. Kostar pengar, vilket FM inte är gjord av direkt... men jag hoppas vi får till det.

    SvaraRadera
  10. Det hänvisas ofta från politiskt håll att inget förestående hot om angrepp föreligger mot Sverige. Håller väl med om det i sak, men kan någon då förklara varför vi fortsätter plöja ned miljarder i ett flygvapen av gigantiska proportioner (i proportion till Sveriges storlek, försvarsbudget och säkpol ambitioner)?

    I min värld handlar det enbart om arbetsmarknads och näringslivspolitik. Om vårt försvar skall utformas för att kunna användas, som Tolgfors säger, är spetsflyg (som det används idag) bland det lägst prioriterade att spendera de få resurser FM har. Vi skulle utan att blinka kunna halvera FV idag. Minst

    SvaraRadera
  11. 10.14: Inget direkt hot mot Sverige föreligger under överblickbar tid, vilket är 5 år framåt. Du verkar ändå ha missat att huvudsaklig fokus för Försvarsmakten återigen av politikerna är beordrad att ligga på nationellt försvar, av den anledningen att man ser utvecklingen i närområdet som oroande. Den uppgiften löses huvudsakligen av Marinen och Flygvapnet. Samtidigt ska internationella uppgifter kunna lösas, vilket för närvarande huvudsakligen löses av Armén i Afghanistan.

    Hotstyrt kontra viljestyrt.

    SvaraRadera
  12. @ Wiseman
    Tycker ändå att antalet flygplan är för många i paritet till övriga försvarsgrenar. I en jämförelse med våra nordiska grannar framstår FV också som överdimensionerat. Att dessutom som enda mini-nation i världen envisas med att utveckla eget stridsflyg känns fortsatt krystat och onödigt kostsamt.
    Missförstå mig rätt, jag är inte emot ett starkt FV. Men om det slukar så mycket resurser att övriga förmågor inte fungerar fyller det likväl en begränsad funktion. Ur ett svenskt perspektiv är det nog mer realistiskt att tro att vi får understöd av flygstridskrafter från annan nation (i någon form av solidaritetshandling) än av markförband. I slutänden måste vi kunna behärska terräng. Det kan inget stridsflyg göra. Särskilt inte om baserings-utrymmet är ockuperat

    SvaraRadera
  13. @Anonym

    Ska antalet svenska flygplan bestämmas av hur många NATO-länderna Norge och Danmark har? Eller av hur många Finland, som fortfarande håller sig till vad Parisfreden påtvingade dem? Eller ska det styras av vad _vi_ vill kunna uppnå vid en väpnad konflikt i Östersjön?

    Vilka flygstridskrafter räknar du med kommer att understödja oss i närområdet? Hur snabbt kommer dessa att komma till hjälp? _Hur_ ska de kunna understödja oss om en motståndare omedelbart lyckas etablera luftöverlägsenhet över Sverige? Hur ska markförband överhuvudtaget kunna operera om motståndaren har luftöverlägsenhet?

    Beträffande vad som kostar mest så är det bara att titta på vad alternativen till att vidmakthålla Gripen är. Det finns inte direkt några budgetlösningar att handla där ute...

    Visst, flygstridskrafter kan inte ta och hålla terräng. Men de är tämligen bra på att förhindra andras markstridskrafter från att göra det också. Framförallt om dessa måste ta sig till svensk terräng genom luften eller till sjöss...

    SvaraRadera
  14. @uppgiven
    Vilka flygstridskrafter som kommer understödja? Ja, det kan man fråga sig. Men svensk försvarspolitik bygger ju på ett "solidariskt stöd". Vem det är vet jag ej, men oavsett vem går det definitivt operativt snabbare och är politiskt "enklare" att understödja med flygstridskrafter än att strategiskt flytta markstridskrafter.
    Om vi utgår från att Sverige inte ensamt blir angripet av främmande makt (vilket svensk säkpol utgår från) och att vi får ett stöd utifrån (vilket svensk säkpol också utgår från) tror jag att det är rimligt att det från NATO:s sida finns ett starkt intresse av att ha luftöverlägsenhet över Östersjön och nordkalotten. Att däremot i preventivt syfte gruppera markförband i Sverige förefaller fysiskt och politiskt krångligare.

    SvaraRadera
  15. 14.57: Samma solidaritetsförklaring förutsätter från de övriga nordiska ländernas håll att Sverige fortsatt har ett starkt flygvapen. Ser du till försvarspolitiken i våra grannländer förekommer detta argument ofta. De olika ländernas geografiska förutsättningar är olika. Finland har av naturliga skäl mycket stora landstridskrafter. Norge och Danmark satsar mycket hårt marint.

    För svensk del bygger ett nationellt försvar på att vi hindrar en angripare från att få fäste på svenskt territorium, vilket vi bäst och enklast gör genom att förhindra dennes transporter till svenskt territorium. Att leverera stöd i form av svenska landstridskrafter till ett av våra grannländer kommer aldrig att vara aktuellt. De kommer alltid att behövas på hemmaplan för att hantera ev strategiska överfall som ändå sluppit igenom. Flygvapen och marin kan dock genom sin större rörlighet med kort varsel agera både hemma och i närområdet.

    Frågan är vilka som ska komma till vår hjälp? Storbritannien skär nu ned till 6 stridsflygdivisioner och ett flygvapen 50 % större än vårt. Tyskland likaså. Våra grannländer har redan idag problem att täcka upp sina egna behov. USA kommer inom något år ha endast en handfull stridsflygdivisioner i Europa och dessa kommer att minskas än mer i takt med ekonomin. Likväl utgör Sverige halva den europeiska fronten räknat från nord till syd. Man kan också fråga sig var dessa tillkommande flygstridskrafter ska baseras, vem som ska betjäna dem och hur de ska försvaras. I dagsläget finns det inga svenska baser eller basorganisation som är anpassade för detta, inga planer åt det hållet och definitivt ingen ekonomi att ta tag i problemet.

    Återigen kan vi konstatera att försvarsbudgeten och hela försvarspolitiken inte är tillfyllest. Ska hästarna bitas eller ska man kanske fokusera energin på att bättre visa folkvalda och deras uppdragsgivare att terrängen inte stämmer med kartan?

    SvaraRadera
  16. @Cynisk:

    Just ett sådant spratt är väl ganska självskrivet i FPAN. Har väl själv eventuellt gjort mig skyldig till liknande feltramp men tycker nog att om jag blivit påkommen hade det varit rimligt med en anmälan. I fallet med AMF1penisarna är det just sådana tilltag som får en och annan skattebetalare att tycka att pengarna kunnat användas till något bättre. Eller?

    SvaraRadera
  17. Varför i hela världen ska Försvarsmaktens Personalansvarsnämnd hantera ett "sådant spratt"?
    Tidigare skötte man sånt här genom uppfostran av det yngre befälet på kompaniet och om det var något allvarligt gick det till bataljonchef och/eller förbandschefen. Fallet med AMF1-sergeanterna var inte så allvarligt att det skulle lämna kompaninivån ens.

    FPAN ska ta hand om allvarligare förseelser.

    SvaraRadera

Skriv en signatur för underlätta vid repliker och debatt.
Håll dig till ämnet och god ton.
Bloggägaren förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer utanför skjutgränserna.